Vill träna nu, huvudet vill iallafall. Kan tänka på viktiga saker då, eller bara låta tankarna flyga fritt. Min kropp blir dock anfådd av trappan upp till mitt våningsplan. Nästäppa.
Fick sms av honom idag. Det lyste upp min annars ganska stressiga skoldag. "Hej sötnos ;) Hur mår du idag?" Så jäkla underbar han är. Kan jag inte ta och inse det nu. Eller är det vad jag gör?
Har inte sagt något om mina bravader i lördags, varken idag eller i måndags när han var här hos mig. Känns onödigt, jag vill inte göra honom ledsen. Dessutom har vi inte lovat varandra något, inbillar jag mig. Även om jag vet om vår tysta överenskommelse. Att det är vi nu. Är jag med på det? Antagligen inte riktigt, då hade jag ju aldrig gjort så. Dumma, dumma flicka.
No comments:
Post a Comment