Kan inte sluta tänka på honom. Han som vill ha mig, han som skrämmer skiten ur mig. Världens snällaste, goaste person tycker om mig, jag borde vara i sjunde himlen. Men icke. Han vet, han är så tvärsäker på att han vill ha mig, det är läskigt. Tänk om jag inte känner likadant. Jag känner något, men vad?
Han får mig att gå från hispigt fjortisbeteende till lugn och harmonisk med sin blotta närvaro. Är det bakvänt? Jag önskar det fanns fjärilar i magen, ska det inte göra det om man är kär? Vill jag vara kär?
Nej, hade inte planerat det så. Men samtidigt tänker jag inte följa mina dumma principer, jag måste ju testa. "He's the best thing I never had". Dock vill jag inte lura honom, få honom att tro något som inte är sant, om det inte är det.
Var lite säker tills i Lördags. Så jävla dumt. Var på tjejfest först, pratade med honom i telefonen, det var toppen. Framåt kvällen blev jag otålig och gick utanför porten för att vänta in de andra töserna. "heej däär" Ajdå. Först oskyldiga kommentarer, sedan höll den andra pojken min hand, jag drog inte bort den. Sedan höll han mig om axlarna, även om jag inte höll om honom så tyckte jag om det. Fan. En kyss hit en kyss dit. Inget hångel, bara nån kyss.
Sedan dansade jag själv.
No comments:
Post a Comment